lördag, oktober 03, 2009

Jävla skitsjukdom!




Ursäkta att jag svär men jag är så förbannad och ledsen!

Jag har sedan en tid tillbaka fått tråkigt besked om min svägerskas älskade mamma. Hon har tyvärr drabbats av den hemska skitsjukdomen cancer och har fått endast månader kvar.
Mina tankar går till hela familjen, min svägerskas syskon med familjer men framför allt till min svägerskas pappa som i början av året själv fick skitsjukdomen!

Jag kommer i tankar och känslor tillbaka till mitt helvetes år 2007 då pappa i januari fick diagnosen på sin skitsjukdom och sedan dog i juli och mamma som levt med skitsjukdomen sedan 1990 och dog i november bara fyra (!) månader efter pappa!!

Jag hoppas av hela mitt hjärta att min svägerska inte skall behöva uppleva detta!! Det är inte ens värt att önska sin värsta fiende det som jag gick igenom!

Önskar det fanns något att göra. Av erfarenhet vet jag att det hjälper att bara finnas till och erbjuda en öppen famn, men man känner sig ändå otillräcklig. Orden känns futtiga och meningslösa...

Älskade svägerska! Jag tänker på er och du vet att jag finns här!

Avslutar med en dikt som handlar om allas vår älskade mamma!

EN MOR

En mor finns med från början, som källan i ditt liv.
Med kärleksfulla blickar, hon följer varje kliv.
Sen livets första måltid har hon bjudit dig att smaka.
Hon ger dig av sin omsorg utan krav att få tillbaka.
Hon tas så lätt förgiven, som lindring av besvär.
Och sällan blir hon tackad och sedd för den hon är.
I livets alla skeden förblir hon dock densamma...
Din alldeles unika högt älskade mamma!



13 kommentarer:

promenader på landet sa...

Men dendär dikten hade ju jag också på min blogg häromdagen, men jag har ingen aning om vem som har skrivit den, vet du? Vad tufft för dig att inte ha dina föräldrar kvar i livet jag tycker det räcker med att min mamma är sjuk och är på sjukhus. Va rädd om dig! Kram Maria

Susanne sa...

jag vet verkligen inte vad jag skall säga ...Det finns liksom inget bra alls...Jag bara sänder massa styrke kramar och hoppas att det skall bli bra..Kram Susanne

Bittan sa...

Sänder KRAMAR!!! Bittan

Karin sa...

Håller med dig!! Det är en j-a skitsjukdom!! Försöker att tänka på de som har besegrat sjukdomen , att det går, men tyvärr saknar jag de som jag har förlorat i samma sjukdom alldeles för mycket. I förra veckan sa min pojke att -Jag vill bli en sån som uppfinner medicin mot cancer. ( Han förlorade sin faster när hon dog i hjärntumör 31 år gammal). Sen satt vi och hoppades att de ska kunna bota all sorts cancer snart. Det är tungt,det finns så många familjer som lider och gör allt för att minnas och fylla det stora tomrummet som blir.
Det är tufft när det händer fler i sin närhet som för din skull. Alla sår rivs upp igen. Dikten är jättefin, Det stämmer att man tar mycket för givet och förstår inte förrän man förlorat någon hur mycket de betyder.
Många Kramar till Dig!

carro sa...

Vilket fint inlägg! Det känns jättefint att veta att du finns. Och mamma behöver allt stöd hon kan få. Jag kom precis hem därifrån, åker tillbaks på torsdag. Har suttit i telefon en timme nu med nellie och sebbe och försökt berätta hur det var att träffa mummi o försökt trösta dem (pappa o sebbe o kanske nellie ska dit imorn). I lördags när jag kom dit fick jag en chock och bröt ihop totalt och fick lämna rummet, men jag gick tillbaks efter ett tag och det var så skönt att bara vara nära mummi, hålla hennes hand och klappa hennes armar. Idag var det på något sätt lättare att vara där. Jag kunde skratta lite med de andra åt gamla kort som maarit hade med sig på oss och vi spelade lite kort och löste korsord. Men det är jobbigt och först nu kan jag förstå vad du egentligen har gått igenom. Livet är verkligen orättvist. Tack för ditt stöd iallafall. Jag vet att mamma uppskattar det jättemycket också! Stor kram till dej

Sebbe sa...

Tack så hemskt mycket! Det värmer och tack för allt stöd! Ska åka å hälsa på henne imorgon. Det kommer bli jobbigt, men ska bli skönt på samma gång. Tack dom värmer! Kram till dej med

Peter Olofsson sa...

Självklart vill jag börja med att beklaga verkligen! Denna "skisjukdom" är faktiskt en farsot och prognoserna för cancer är inte goda i framtiden, öknen kommer vara lavinartad. Så självklart så måste det till mycket pengar till forskning, men sedan kommer det verkligen svåra och känsliga! Hur lever vi egentligen våra liv.
Först vill jag förtydliga mig, detta rör inte dina anhöriga utan det handlar om oss människor i det stora hela!
Nyligen försökte man i en stor landsomfattande kampanj att se till att våra barn får bra skolmat, det sket sig bokstavligen, ingen verkar vara intresserad att ge avkall på någonting för att skapa ett bättre samhälle, rökning som fortfarande skördar flest liv i samhället måste helt klart förbjudas. Förbud funkar, alla som kan läsa kan själv se det i tex trafiklagstiftningen, när bälteslagen infördes så halverades antalet dödsolycker exmpelvis.
Den allmäna folkhälsan måste höjas, skönhets ideal som att vara brun som "f-n" ändras, sitter just nu och mailar med en kvinna med svår hudcancer, reseledare under 20 år.
Stora och viktiga frågor, men undrar hur mycket vi är beredda att offra, mycket handlar ju om miljön! Ja, det blev kanske inte vad du ville ha skrivet på din blogg, men dessa saker berör oss alla. Du om någon vet ju vad "lidande" och "sorg" innebär!
Ha det så bra som det bara går!
Fin och läsvärd blogg föresten, halkade in här efter att ha kommneterat hos Susanne i Fare!
Mvh ifrån Peter Olofsson!
PS: Jag kanske skulle bytt blogg, skriver ifrån min föreningsblogg idag, men den är högst personlig, den med precis som min andra blogg www.oumberligating.blogspot.com bara lite mer "korekt" (ler)

Anonym sa...

Jag håller med dig, det är en skitsjukdom! Den tog både min farmar och morfar och kanske farfar?? e dock inte så insatt i det... var så liten.
Kram Ita <3

Anonym sa...

Hej skolkamraten.. vilken höjdar sida... nu vet jag mer om dig än på skoltiden .. kram /kennet

Anonym sa...

Vill bara säga att jag tänker på er i den svåra stunden! Det är en jävla skitsjukdom och tänk om man kunde hitta ett botemedel snart???
Kram Anette

Marja Seidemo sa...

Skit och bajs är vad det är. Jag finns här för dig när du är tom för att du funnits till för din svägerska, Kramis

~~♥ Mamma Millan ♥~~ sa...

Usch!!! Sååå fruktansvärt!
cancern har tagit många kära liv...hemskt!En oberäknelig sjukdom!
vacker dikt!!

Varma kramar Millan ♥

jannike sa...

ja du de kan man allt undra! Men jag antar attdu får se mej hela nästa vecka också:S Kram